Tiden går fort, ja, fortare än vad man tror. Det har redan gått 7 dagar sen jag jobbade sist, och imorgon börjas det igen. Känns som att jag inte har hunnit göra så mycket dessa dagarna. De enda att glädjas över är att ha fixat om i hemmet och hunnit remixa alla låtarna till dansuppvisningen.

Mitt liv brister.. på många håll. Jag vet inte äns om jag är lycklig längre? Alldeles för många förändringar det senaste året. Livet känns så trist denna perioden av mitt liv. Denna känslan.. känslan av ensamhet.

Allting var så mycket lättare förr i tiden.. då man bara behövde springa rundor utan att oroa sig för nånting. Varför blir det jobbigare nu? Är det för att man måste ta mer ansvar?

Jag hade kunnat så skriva mycket mer, men jag låter som värsta jävla emo som tänker begå självmord eller nått. Så därför låter jag bli.