Då va de dags som alla andra i min generation. Att flytta ifrån Perstorp. Jag har växt upp här med de sjukaste minnena man kan ha, och de relation man byggt upp här hoppas jag kunna behålla så gott de går. I dagsläget har jag endast flyttat ifrån Perstorp preliminärt, eftersom jag har ett x-antal stopp jag skall befinna mig på först, och lägenheten är dessutom kvar med alla mina grejer.

Sista 4-5 veckorna har varit bland de bästa på länge. På något sätt så påminner det mig om hur det känns att leva igen och hur bra livet verkligen kan vara. Ni förstår säkert den känslan. När man hittar en mening med sitt liv.

Så jag tänkte skriva av mig lite. Några saker jag vill dra upp.



Här är min fina vän Johanna Karlsson. En av dem bästa! Vi umgicks på Dessans 18 års fest där vi förfestade ihop hemma hos mig med skönt folk. Jag måste säga att detta va faktiskt en av de bästa dagarna på mycket länge. Hade asskoj, både på förfesten, festen och efterfesten. Tack gott folk som gjorde denna dag till va den blev och extra tack till Simon Tucic som lyckades steka makaroner med en kastrull med vatten i!




Mina muppkusiner är alldeles för söta. De lämnade kvar en massa bilder på kameran när jag hade stuckit iväg till jobbet.
Tidigare på dagen samlade jag ihop några av mina underbara dansbarn som vi glodde på gamla dansuppvisningar ihop. Fint med gamla minnen!
På kvällen beslöt jag och mina kusiner för att baka kärleksmums och det va exakt på pricken att jag hann till jobbet. De såg ut som att vi skulla faila med själva kakorna först, men de blev faktiskt riktigt gott!

Tack och adjö Perstorp! Jag hoppas ni börjar följa min blogg från och med nu, för nu är man ju tvungen att bjuda på saftiga updates från Växjö.