Har ni upplevt känslan att tiden går så himla fort samtidigt som den nästan står still? Dubbelmoral. Tiden på Åsa har gått extremt fort. 4 veckor redan. Innebär alltså att det är 9 likadana skolveckor kvar. Förstår ni vad jag menar när jag säger att man kan räkna ned siffran nio med fingrarna. Men samtidigt kan man också se på det här sättet att det är nio hela månader kvar. Lättnad? Jag vet inte.

 

Har bara en känsla att detta året kommer att gå himlans fort.

 

På helgerna i Åsa skogen inser man att tiden nästan står still. Finns inte mycket att göra. Knappt några liv kvar. Många internatelever åker iväg över helgerna. Min andra helg och det märks av supertydligt. Man har all tid i världen. Man hinner träna. Man hinner laga mat. Man hinner festa.

 

Tiden går alltså sakta.

 

Jag har inte lyckats vända min stressiga vana till det lugnare och kanske även resultatet i rastlöshet. Jag behöver alternativ.

 

De flesta skulle nog hålla med om att inte vilja bo ute i skogen. Jag gillar stadslivet. Jag gillar möjligheter. Jag gillar att ta chanser. Skillnaden mellan mig nu och då skulle väl vara att jag har jobbat (av icke intresse) och undervisat dans förr.

 

Hur skulle mitt liv vara om jag endast jobbar med det jag vill? Offra för min passion trots svårigheter.

 

Jag låter ganska förvirrad, men det är jag inte. Jag vet bara inte hur jag ska föra ner mina tankar riktigt. Det gör inget. Det är inget ni måste förstå. Jag är en komplex människa.

 

Jag behöver påminna mig själv om vissa saker.

 

Jag måste komma ihåg varför jag är här. Urskilja dans och verklighet. Åsa och verklighet. Jag måste hitta mig själv eller har jag kanske redan gjort det? Håller sig för sig själv för att motivera.

 

På sätt och vis känns det som att jag har fått en del svar redan.

Jag behöver gräva djupare.