För första gången på väldigt lång tid som jag kännt mig såhär fri. Ganska så obeskrivlig känsla efter att ha stängt in mig på en annan väg som jag till slut insåg inte alls passade mig. Inte förräns på senare tid som jag insåg detta. Jag säger inte att det finns något rätt eller fel.

Faktum är, för vad jag än hade valt, så vet jag om att min karaktär aldrig hade låtit de gått käpp åt skogen. Bara mer eller mindre lycklig med mig själv. Vad är det nu jag står och pratar om undrar ni?

Under några års tid har jag slavat för att få den där ekonomiska tryggheten. Ni vet den känslan av att ha ett tryggt och stabilt jobb och helst tjäna massor. Jag jobbade från grund och botten. Började med ströjobb som senare blev vikariat, till fast anställning, och egen företagare.

Egentligen hade jag dem bästa förutsättningarna för vad en i min ålder kunde ha. Inkomsten ökade samtidigt som lusten för att behöva ha mera också följde med. Några år till och jag hade varit ganska så ekonomisk oberoende.

Men där var en annan sida inom mig som klängde på mig hela tiden. Något som jag försökt skjuta bort ett tag och som jag tänkt att jag aldrig skulle räcka till. Rädslan fanns. Kanske också orsaken till att jag aldrig vågade.

Senaste året har upplevts som en fartfylld berg och dalbana. Mycket har hänt och jag ångrar inget, skulle snarare säga att det var det bästa som har hänt mig. Ibland handlar det inte bara om inställning, men även förståelse, för att förstå sig själv och sin syn på livet bättre.

Nu tillbaks till ämnet.

Dans är min stora passion. Det är vad jag är och jag kan äntligen erkänna att jag vill följa det tills livet slutar. Inte förräns så sent som i december insåg jag att jag vill dedikera mitt liv till dans.

En person fick mig att våga möta min dröm. Att känna att någon tror på en så mycket, de värmer hjärtat lite extra. Speciellt när man vet att de inte är endast något man säger bara för att va snäll. Man uppskattar små saker som får livet att kännas meningsfullt.

Varje kapitel av ens liv är ganska unikt. Det blir vad man gör det till.
Livet handlar om att kämpa, för utan glödet tappar man även stinget och känslan till livet.

Om jag någonsin bestämmer mig för att ha familj och behovet av pengarna igen så kanske, men tills vidare så är det ett hårt dansliv som gäller.

Och vet ni vad? Jag är åtminstone lycklig!

Fick denna fina bakelsen av min fina vän Linnea som tydligen trodde att jag fyllde år. Snackta om vilken rolig konversation vi hade när hon plötsligt sa GRATTIS, och meningarna som följde därefter, lite fail, men det var väldigt uppskattat ändå! :)